Kvinnokampen fortsätter i slutet Iran – Elham Amiri

Kvinnokampen fortsätter i slutet Iran
Den islamiska regimen i Iran, sedan den tog den politiska makten i landet för drygt 40 år sedan, visat ett uttalat avsky mot mänskliga fri- och rättigheter. Det som kännetecknar den politiska atmosfären i dagens Iran, är förtryck, förföljelser, arresteringar och tortyr av det iranska folket. Sedan den s.k. islamiska revolutionen har tiotusentals av iranier fängslats, torterats, avrättats eller blivit tvungen att fly för sina liv.
Den islamiska regimens hänsynslösa våld känner inga gränser och det drabbar såväl arbetarna, studenterna, vanligt arbetande medelklassen som kvinnorna.
Varje protest, även de mest fredliga slås ner med brutalitet av regimens antingen uniformerade eller civilkällda polis. Det utsatta iranska folket, under den rådande politiska kampen mot diktaturen,
behöver internationell solidaritet. I synnerhet handlar det om iranska kvinnor, vilka är utsatta för den mest diskriminerande behandlingen, och detta i dubbel bemärkelse; dels genom de medeltida kvinnofientliga sharialagar, och dels genom den patriarkala kvinnosyn som tyvärr lever kvar hos en betydande del av
samhället. Detta är en förklaring till att varför kvinnor under de senaste åren blivit överrepresenterade i regimens fullsatta fängelser.
De bakomliggande orsakerna till iranska kvinnornas protestaktioner är dock flera. Hit hör bl.a. den rådande ekonomiska krisen i landet samt de politiska påtryckningar som känns i varenda vrå av den sociala verkligheten. Det handlar om massarbetslöshet, särskilt bland kvinnor, öppenbara orättvisor, de gapande klasskillnaderna och privatiseringar som står bakom protesterna. Allt detta bekräftas också av den officiella statistik som finns. Det faktum att drygt 80 procent av iranska kvinnor, med försörjningsansvar, går utan arbete samtidigt som de saknar inkomst, talar sitt tydliga språk.

Idag sitter tusentals av kvinnorörelsens aktivister i arrest. Många av dem har dömts till långa fängelsestraff, utan att ha en försvaradvokat värd namnet. De har protesterat mot den rådande könsdiskrimineringen.

Två av de mest kända portalfigurerna inom den iranska kvinnorörelsen är Nasrin Sotoudeh och Narges Mohammadi. Både Sotoudeh och Mohammadi är människorättsförsvarare och båda två har dömts till långa fängelsestraff. När det gäller Nasrin Sotoudeh så har hon ägnat hela sitt yrkesliv åt att kämpa för
universella mänskliga rättigheter i Iran. Hon är känd i Iran såväl som internationellt. Hon har försvarat de kvinnor som vågat protestera mot sharialagar, däribland tvånget att bära slöja. Nasrin Sotoudeh har också försvarat samvetsfångar. Vid sidan av det har hon även arbetat för dödsdömda brottslingars rättigheter.
Nasrin Sotoudeh är en pionjär när det handlar om det nya icke- våld rörelsen i Iran. Det var nämligen hon som grundade Iranian Nationa Peace Council. Många av landets advokater, författare, konstnärer och politiska aktivister ingår i denna organisation, vilka arbetar för de mänskliga fri- och rättigheterna. I Sverige blev hon känd när hon år 2011 fick Pers- Anger-priset.

Sommaren 2018 greps Nasrin Sotoudeh i sitt hem i Teheran. Mars 2019 dömdes hon till 38 års fängelse. Den barbariska regimen i Iran var inte nöjd med straffet, och därför dömde man henne till ytterligare 148 piskrapp. Den skrattretande förklaringen till denna behandling av Sotoudeh var att hon hade ”konspirerat mot regimen” och därmed riskerat ”landets säkerhet”…

Även efter detta omänskliga straff fortsatte den islamiska regimen att trakassera henne och hennes nära och kära. De regimvänliga dagstidningarna i Iran har t.ex. inlett en återkommande häxjakt mot Sotoudeh och hennes familj. Man har anklagat henne för att vara ”spion” för främmande makter, som USA och Israel.

Narges Mohammadi är en annan portalfigur inom kampen för mänskliga rättigheter i Iran. Hon är mest känd för att under många år stått för de utsatta iranska kvinnornas rättigheter. Hon har också, i likhet med Sotoudeh, kämpat mot dödsstraff. Narges Mohammadi sitter nu i den islamiska regimens fängelse.
Hon började en hungerstrejk i fängelset, tillsammans med sina medfångar, vilket gjorde att regimen förflyttade henne från den ökända Evinfängelset i Teheran till ett avlägset fängelse i nordvästra Iran, Zanjan.

Härom månaden, juli 2020 fick man rapporten om att Narges Mohammadi har drabbats av Covid- 19. Trots att många ansedda internationella organisationer, däribland Svenska Pen och en grupp FN- experter har ställt kravet att hon omedelbart ska släppas fri och få vård, fortsätter regimen att hålla henne in
fängslad.

Corona pandemin har idag nått landets nästan alla fängelser. Men trots det fortsätter regimen att förfölja och fängsla hundratals aktivister inom den iranska kvinno-, student och arbetarrörelsen. Enligt de väldokommenterade uppgifterna från såväl internationella organisationer som inhemska källor, har spridningen av Covid- 19 nått regimens redan överfulla fängelser. Den islamiska regimen fortsätter ändå sina övergrepp mot oliktänkare i landet.

Kampen för de elementära mänskliga rättigheterna fortsätter i Iran. Det är en stark rörelse som förr eller senare kommer att nå upp till sina legitima mål. Det finns dock ett starkt behov av internationell solidaritet. Denna solidaritet kan få olika uttryck, bl.a. upplysning och informationsspridning om rörelsen. Den här artikeln bör betraktas som ett litet försök till att uppmärksamma den svenska allmänheten om de problem Irans kvinnliga aktivister för närvarande handskas med. Förhoppningen är att det sprids till en större allmänhet, vilket är en grund förutsättningen för att det iranska folkets röst blir hörd av alla frihetsälskande människor.

Elham Amiri, iransk frilansskribent

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *